Irriterad och ledsen..

Det är märkligt, vi har mer och mer teknik för kommuniktion. Snabbare internet, mobiltelefoner, vanliga telefoner och vanlig snigelpost. Men endå tycks det som folk har mindre tid att höra av sig. Jo mina vänner de är duktiga på att höra av sig. Det behöver inte vara mer än en hällsning ,bara visa att man bryr sig. Jag vill själv också hålla kontakten och visa jag tänker på alla som står nära. Men sen har jag släkt som inte verkar tycka man är värld en minsta lilla rad. (Det går bra för vissa om de vill ha något. )Man tröttnar på att alltid vara den som skriver först, till slut känner man som att man tränger sig på och är ett sorts irriterande inslag i deras liv de inte har tid med. Det behöver inte vara värsta nyheterna man har att komma med, bara att man mår bra och livet rullar på. Jag köper inte att man har så bråtom att man inte kan skriva en rad. Det handlar om att prioritera, genom att inte höra av sig visar man just att man prioriterar bort den här personen. Har man inte fem minuter till att visa att man bryr sig om någon då ska man nog tänka över hur man lever. Eller så kanske en dag man kommer att upptäcka man är väldigt ensam. Det här lät ju ganska argt, men det är väll mer att jag är ledsen och besviken. Man vill ju faktiskt betyda något för de här man blir besviken på. Annars får man väll tänka om, och vårda de som bryr sig lite mer. Jag är omgiven av vänner och roligt jobb och i ett land jag trivs i, men det betyder inte att jag inte saknar familjen och vännerna från Sverige. Jag minns inte vem det var här på bloggen som skrev ett fint inlägg om snigelpost. Och det måste jag hålla med om ett brev det är tid omsorg och kärlek det...Nu ska jag åka till byn , och köpa frimärken så jag kan skicka lite snigelpost.