En hemsk natt...

Jag fick gå upp klockan två inatt. Jag chefen och vetrinärskan Monica var i stallet. Ett sto hadde värkar men inget hände. Jag höll stoet och monica och luca undersökte stoet vad som var fel. Fälet hadde benen vikta under sig och huvet snett bakåt. vattnet hadde gått. När stoet hadde värkar så trängde fölets ben neråt och inte ut i födelsekanalen. Fölets ben gjorde ett hål i livmodern och tarmen hadde kommit in och ut ur stoet en bit. De kände det inte gick att vända fölet utan att tarmen kunde gå sönder. Det stackars stoet som vanligtvis är en av de två vi har som är farliga. Hon verkade förstå jag ville hjälpa henne. Inga försök att sparka eller bita. Och gick jag en bit ifrån henne kom hon efter och ville ha sitt huvud i mina armar. Jag led med det stackars djuret. När det stod klart hon måste snittas fick hon ett medel för att stoppa värkarna och sprutor mot smärta, det hadde hon redan fått men fick mer. Hon fick transporteras en bit . Jag kände det inte skulle gå bra. Fabio kom hit idag , han som operarade henne. Han sa det var nära han klarat henne, allt var bra och tarmen var inget stort problem att fixa, men så gjorde fölet ett ryck och trasade av en stor blodåder på stoet. Hon förblödde medan hon var nersövd och fölet gick inte häller att rädda. Chefen sa han sett detta en enda gång förut på trettio år. Att fölet fått hål på livmodern.
Jag vet inte vad det är nu, men det var en otäck vecka, denna dag avslutades med att kaninen min födde tre döda ungar.
Fina Vega lb och de små änglarna som dött , nu är ni på ett ställe där ingen smärta finns...
Banalt kanske och skriva om detta efter det som hänt min vänn. Men jag tror faktiskt att hon precis som jag tycker allt liv är värdefullt, även om det inte går att jämföra på något vis..