fredag 19 december 2008

Nu gråter de..

Idag separerade vi de sista fem fölen från sina mammor. Jag tycker så synd om dem, de "gråter" i en eller två dagar efter sina mammor. De står och kollar om inte mamman ska komma tillbaka och ropar. Som tur är har de ju sina små olyckskompisar brevid så de är inte ensamma. Sen är jag där och tröstar. Det är lätt att knyta band med dem, de har ju behov av kontakt och närhet. Jag känner mig grymm när jag är med om detta, men det är naturens gång. Stona stöter ju själva omkring den här tiden bort sina föl och det är ju endå värre när mamma plötsligt börjar bita och sparka..Stackars små, tur de glömmer fort. Sen har stona nya små föl i magen de behöver sin energi till... Jag börjar så smått plocka ihop det jag ska packa, och konstaterar det behövs ett geni för att få plats med detta samt att få det att hålla bagagevikten. Min chafför till flygplatsen Tony har gjort illa foten så troligtvis så blir det Maritzio som skjutsar istället. Jag var bort en sväng till handelsboden och tanterna , jag fick en julklapp av dem, en julduk. De är så söta. Nu ska jag lägga mig för jag ska jobba imorgon..

söndag 14 december 2008

Italienska julkakor


paneton

Tomtarna


tomtar på byn

Maten


Lite av kockarnas mat

Mina söndagskockar


På söndagar brukar jag ta helt ledigt, även från att laga mat. Jag åker in till byn till två kockar och köper något färdiglagat. De har alltid en massa hemlagade goda rätter. Det kan vara svårt att välja. Jag fastande för griskött kokt i mjölk och kryddor och ugsbakad potatis. Det var gott mört och smakade lite anorlunda än vad man är van vid. Jag tog lite kort där, då kom den andra från köket och ville också vara med. Jag stötte på tre tomtar utanför de gav mig en present, en glaskanna..Jo jag frågade kocken vad han ansåg var typisk Italiensk julmat. Han svarade capone kastrerad tupp. Sen ska det ju vara julkakan panneton coh proseccovin. Ett godis som äts till jul är torrone en sorts som liknar mjuk fransk nougot med olika fyllningar som sukater och nötter tex.

tisdag 9 december 2008

comenda,chefen är död..


Gioseppi Biasuzzi dog i söndags. Enligt platschefen här Luca så var det något med lungorna han fick inte luft sa han. Men han har varit frisk tills dess. Det är inte länge sedan han var här och han körde bil själv trotts han var över åttio år. Han var en av de rikaste personerna i Italien. Det här med hästar, trots då detta är en av italiens största och bästa stuterier, var bara en hobby. Förmögenheten grundades med gruvindustri. de har intressen i vägarbeten kemisk industri ,turistbranschen och fastigheter och mycket mera. Som Italiensk arbetsgivare har han varit bra. Lönen kommer när den ska, all försäkringar och skatten är betald. Och var vi på aktion till ex . så fick vi alltid en bonus på ett par tusen i dricks. Förutom då övertidsersättning och bo på bra hotel samt riktiga lyxmiddagar. Jag vet ett annat stort stuteri där fick personalen bo i en gammal husvagn. lite skilnad mot mitt enkelrum på fyrstjärnigt hotell. Nu händer inget på ett bra tag förän dödsboskiftet ägt rum. Sedan driver antagligen sonen detta vidare, det tror i alla fall platschefen här. En bild på chefen...

måndag 8 december 2008

Till Rut


Här är Rut bi..

Sugarcane hanovers dotter


Isabelle bi är dotter till sugarcane hanover. Nästan alla hans avkommor snurrar och leker med tungan precis som pappa. Jag kallar det sugartonghe och i hagen kan man se de små fölen göra så också. Isabelle bi är lite rastlös här . Hon har sprungit in ganska mycket pengar och kommer precis från tävlingsbanan. Livet är nog stillsamt för henne just nu. Jag tror hon går till avel nu. Så nästa vår får hon nog föl.

En mule


mulen till hör tvååringen Mata hari bi

Ett öga


Det här ögat tillhör en häst som heter My dream bi

lördag 6 december 2008

Mormor eller Bestemor..


Min mormor HETER Dagny. Hon är den enda jag har kvar av dessa fyra kära. Hon är 93 år och fortfarande hänger hon med i allt som händer och sker. Men tilbaka till barndommen,min alltså. Mormor sydde mycket och hon sydde mycket kläder till mig. Men framför allt så sydde vi tillsammans kläder till dockorna. Och det var verkligen välklädda dockor jag hade. Farmor hon var mer drottning i sitt kök och ville styra och ställa själv. Mormor tog gärna hjälp av mig. vi skalade potatis,malde köttfärs i den handvevade köttkvarnen och gjorde en korv som heter medisterpöls. Vi gjorde negerbollar och bakade danska bullar. Ja mycket mer än detta men det är vad jag kommer ihåg. Sen var det disken, vi fick värma vatten på spisen, för de hadde bara kallvatten och sen diska. Allt det här var bara roligt med mormor. Mormor läste också mycket sagor för mig. Den enda gånger hon sade ifrån var om jag gjorde något som var farligt för mig eller inte bra, annars blev jag nog bra bortskämd.Hos mormor och morfar var det också ofta mycket folk på besök. Då dukades det på bordet i vardagsrummet och utdragsskivorna drogs ut. Den vita linneduken kom på och silverljusstakarna kom på bordet med tända ljus. Det hände ofta jag somnade i en säng i köket på kvällen,till sorlet av kalaset och folk som pratade.De här kalasen var fester där syftet var att umgås, alkohol förekom ytterst sparsamt då ofta som ett glas likör till kaffet. Det var en trygg miljö för ett barn.Mormor hadde också blommor det var gloxenia,porslinsblommor,sant paola,ammaryllis och myrten . Myrten pysslade vi om jag och mormor och formklippte som en rund boll. Mormor tog skott åt mig så jag fick en helt egen blomma.Mormor skulle väll här symboliseras av myrten. Men det behövs inte hon är en riktig blomma själv och jag har kort på henne..Bilden är från mormors 90 årsdag. Snart får jag träffa min mormor igen, när jag kommer till Sverige, jag längtar..

Morfar


Min morfar hette Arne. Han hade korpsvart hår och det förblev svart hela hans liv. Det blev lite grått vid tinningarna i 80 årsåldern. Morfar han har klappat djur med mig. Och vi har promenerat för att komma till de här djuren i både Sverige och Danmark. Det har varit hästar,getter,kor,höns,ankor,hundar katter mm.. och de flesta har vi också matat. Jag minns inte vi sa så mycket just när vi var med djuren utom att lockade på dem och var med dem,det behövdes liksom inget mer. Vi var helt nöjda med det jag och morfar. Vi odlade smörgåskrasse också jag och han. Som vi sen klippte ner på knäckebrödssmörgås det var gott. Morfar rökte camel och pipa. ciggareterna tyckte jag inte om. Men doften av pipa gillade jag och jag får en sorts trygghetskänsla än idag när jag känner den doften. Han tvärslutade med att röka efter att ha rökt i 50 år, han hadde fått lite problem med kärlkramp. Morfar tyckte också mycket om att cykla och åka ut i skogen. Först fick jag följa med i en barnstol på pakethållaren senare hade jag egen cykel,mormor var också med för det mesta. De var gästfria och jag tror halva Danmark och Norge har varit och hällsat på dem.Morfar var också odlare. han odlade potatis grönsaker som ärtor,morötter och gräslök ch persilja. Morfar tyckte mycket om blommor och mest då om luktärtor som han odlade i alla färger.Jag ville ha en bild här på luktärtor men hittade ingen riktigt bra. De hadde också Gloxenia hemma stora blå och röda, dem tyckte morfar mycket om och var stolt över. Då fick det bli en bild på en gloxenia.

Farmor


Farmor hette Agnes, hon var inte så stor, rund och med tusen skrattrynkor i ansiktet. Farmor hadde ett väldigt speciellt skratt som hon lät höra ofta, det var mer som hihihih. Hon stod oftast att finna i köket. Och hon gillade och ha kaffebjudningar med mycket kakor och tårta. Och gav en alltid kakor (till mammas förtret,det vart lite för mycket av det goda) .I en burk i köket fanns alltid karamellerna kungen av Danmark eller polkagrisar. Kom hon hem till oss hade hon alltid en liten kexchoklad eller plopp i fickan. Ja det handlade mycket om mat hos farmor också. Hon gjorde rätter som jag sällan eller aldrig ätit efter hon dog. till exempel stekt duva. en annan favorit var risklatter som hon sa. en sorts plättar med risgrynsgröt i. Hon gjorde rabarberkräm som var helt röd..krämen var god med mjölk..att den var röd var för hon hadde i karamelfärg. plommonkräm och dansk äppelkaka var andra specialiteer.I farmor o farfars hem var det ofta mycket folk mina farbröder och alla kusiner. I hennes kök fans en vedeldad spis där allt detta lagades. en stor mysig kökssoffa med mycket kuddar i en trampsymaskin i ett hörn,trasmattor och köksbord.Farmor matade alla också familjens hund caku, en cockerspaniel. Hon sprang alltid in till farmor och hämtade sin matskål som hon gick runt med i munnen och såg mallig ut. då fick hon frollic i skålen. ingen hadde lärt henne det det var hennes egen ide. sen tog hon gärnna sats och åkte kana på trasmattorna i hallen. Farmor virkade mycket otroligt fina dukar i alla färger och mönster också små söta kläningar som min lilla syster fick.Farmor odlade pelargoner de blev höga så de täckte hela köksfönstret . Hon hadde tuppkam,rävsvans,bromelia och fuxia. en bild på fuxia får symbolisera farmor.

Farfar


Min farfar hette Peder. Jag tänker inte gå in på ålder ,yrke eller något sådant. Jag ska bara skriva lite om vad farfar var för mig när jag var barn. Farfar höll mycket till i vedboden och snickrade och högg ved. Jag brukade vara med och snickra på mina egna allster, det bestod väll mest i att försöka slå i en spik och såga. Jag kom på i morse när jag vaknade att jag faktiskt kunde symbolisera mina far och mor färäldrar med växter. Jag har inte tillgång på bilder på tre av dem här i Italien. Min farfar var en hängiven trädgårdsodlare och hans trädgård fick han omhägna med högt stängsel annars kom älgarna och åt upp allt. Och det farfar allra hällst odlade var älgarna så förtjusta i så han till slut fick göra en egen avdelning för det, inhägna med korrigerad plåt för allt annat tog sig älgarna in i ,eller över så förtjusta var de i blommkål ,vitkål och grönkål som var det farfar försökte odla. Så kål får symbolisera farfar. Han odlade också tomater och gurka i växthus. morötter,ärtor och ringblommor. också brudslöja och blåklint. Farfar hjälpte mig med att snickra burar till mina kaniner. Ibland drog han en truddelutt på munspelet. Han snusade små spännande askar med grovsnus. Varje gång han la in en prilla sa han alltid oooo vad gott och strök bort snuskornen runt munnen med baksidan av handen. Jag förstod det inte var för barn. Men en gång smög jag in i hans byrålåda vid sängen och åt lite snus, jag fattade inte det där med under läppen. Jag fick nog inte i mig mycket men jag kräktes, och än idag mår jag illa av doften av snus.

Född att älska hästar

Jag vaknade av att jag drömt om min barndom,en tid innan skolåldern.Och jag kom på vad jag vill skriva om en häst som blev början till ett helt livs kärlek till hästar. Och fyra viktiga personer i min barndom och i mitt liv. Mormor,morfar,farmor och farfar. De ska få varsitt eget avsnitt. Men först till kärleken till hästen. Ett av mina första minnen är en liten brun plasthäst morfar hadde stående uppe på radion. Jag hadde inte börjat prata riktigt än. Jag tyckte jättemycket om den här hästen och den blev lite väl omtyckt för jag gnagade i mig öronen och svansen. morfar som var dansk sa hypp-hesten, jag försökte nog härma för ett av mina första försök att prata blev hy hy och jag menade hästen på radion. Jag har fortfarande kvar den, den finns hemma hos mamma någonstans.
Nu till den riktiga hästen, Blacken. När jag växte upp så odlade man i det bruksammhälle jag är i från oftast sin egen potatis för hela året. Det innebar att lite överallt också vid bostadsområden låg det stora potatisland. De var lite stora att arbeta för hand så ofta anlitades farbor Nisse och blacken. Där jag och min släkt bodde var det minst en hel dags arbete med potatislanden för Nisse och Blacken. Villken lycka när de kom. De kom enda uppe ifrån herrgården i andra änden av byn. Blacken drog en stor flackvagn lastad med en harv en plog och dagsransonen med hö och havre. En vattenhink och en foderpåse var också med. Blacken var en stor musblack häst en korsning med ardenner och ett litet inslag av fjording därav färgen. Först börjar de att harva landen. Jag är med hela tiden och springer brevid Blacken och Nisse. Och klappar den stora hästen så fort de tar paus. Hästen var enorm och hans huvud var ungefär hälften så stort som jag var. Jag matade blacken med knäckebröd och han tar det så försiktigt med läpparna för att inte bita mig. Och han har stora snälla ögon. Nisse förbarmar sig över mig och kastar upp mig på blacken, den lilla vikten är ingenting för den stora hästen han arbetar vidare med harvning och plogning medan jag sitter på hans rygg och håller mig i toppen på bogträet på selen.Han är så stor så mina ben stor rakt ut. När det är rast kommer det mormor och farmor med kaffe, kakor och smörgås. Jag får svartvinbärssaft. Och blacken han får havre i en påse som fästes på grimman, efter havren är det vatten och hö. Det är min första häst kompis och det skulle bli många många efter det. Jag var aldrig rädd för Blacken trots jag var en liten myra brevid honom. Blacken fans kvar i många år , han till och med överlevde farbror Nisse. Jag var i tonåren när blacken fick gå till de evigt gröna hagarna.

fredag 5 december 2008

Djurplågeri


I Sverige har kalla fakta gjort ett inslag om travsporten. Syftet var med programmet visa på att det pågår ett avancerat djurplågeri och detta för att tjäna pengar. Programmet blev helt fel vinklat, och dåligt underbyggt med fakta samt anonymt påhopp på Åke Svanstedt en av våra framgångsrikaste kuskar. Det är inte många som syslar med sporten och vet något om hästar som tror detta är sant. Om ni kollar in på Stefan Hagbergs blogg som jag länkar till längst ner på sidan får ni en utmärkt förklaring på allt detta trams. Jag tycker också programet svek de hästar som faktiskt far illa. Det är inte vanligt men det förekommer att hästar far väldigt illa, och det gäller inte bara travhästar utan hästar överhuvudtaget. Jag har faktiskt inte sett så mycket grövre saker i travet. Men det jag sett har varit och det verkar tyvär inte vara helt unikt hovslagare som misshandlar hästar. Hovslagare som kör raspen hårt i sidan på hästar . De irriteras när hästen hänger på dem. Det är klart det är jobbigt , men jag har sett bra hovslagare som fixar att sko en häst utan att misshandla den. En annan hovslagare sparkade en gravid häst med stålhätta på skorna i magen. Det blev givetvis anmällt och i mitt stall fick denne inte sätta sin fot mer. En annan kategori människor jag också sett misshandla hästar är personer som arbetar med att transportera hästar. Jag blir helt galen på dem. Tror de hästen kommer att vilja gå på transporten nästa gång om den ska misshandlas för att gå in? Man får lägga tid på att lära hästen i lugn och ro transporten inte är farlig. Det är ju rädsla som gör att de inte går på. Lägger man lite tid på detta så spar man oändligt mycket tid längre fram och smärta och rädsla för hästen. Ett annat fall jag minns var en ponny inköpt till en tonårstjej både mor och dotter var lika okunniga. Den stod i det stall där jag hadde mina ridhästar. Det hände då och då ingen kom och gav hästen mat. Jag gav hästkraken både mat och vatten och jag fick ge den av mitt foder. För de hadde ingen aning om vad en häst äter. mamman hadde köpt en säck med hö och en säck med spån. Och trodde det skulle räcka i 14 dagar för då kom nämligen nästa säck med hö. Jag och två till hästägare tog det för okunnskap och pratade med mamman. Hon blev arg och flyttade hästen där upprepades saken , det berättade en som hadde häst i nya stallet. Då blev det polisanmälan. En häst som är glad och mår bra, presterar bättre. Och att få en häst att lita på en och bli vänn med den är en helt outstanding upplevelse, och är den största anledningen till att så många tycker om hästar och ägnar sig åt trav ridsport osv. De som plågar hästar går helt miste om detta, som är det bästa med att ägna sig åt detta fina djur.Jag kan inte få in i skallen hur man kan slå ett föl tex..På bilden är Aliath lb med sitt stoföl efter varenne. Hon har spån i sin box för har hon halm äter hon halmen och får kolik.

Circa en månad

Här är det fina fölet en månad senare. Alla kallar honom för prinsen på Italinska då förstås. Han är en riktigt fin häst och ett bra temprament. Om en två år sådär skulle det inte förvåna mig om det är världsklass på den här och han sen blir ett namn i avelsboxen..

torsdag 4 december 2008

Nonsense woman

här med sitt nyfödda hingstföl efter Andower hall. han är cirka en timme och har inte kommit på benen är.

En till


Här är det laforet park som fått ett fint stoföl med Toss out

resultatet

Det blev lite immigt efter den förlossningen i boxen..mmen resultatet blev ju fint. Det är Forever bi som fått ett hingstföl med Equinox bi.

Jobbet kan bli blodigt


så här såg jag ut efter en som började blöda från navelsträngsstumpen som är kvar. Jag fick hålla med fingrarna tills jag fick en och hämta suturtråd och knyta med. givitvis fick vetrinären komma dit och kolla sen.

Jag längtar så


Det första stoet har kommit till vårt bb. Vi har ett stall där de som snart ska föda står. Så har vi en förlossningsavdelning där de föder och är ett par dagar med de nyfödda fölen. sedan får de gå till eftervården ett stort stall där de är ett tag med sina små föl. Hon som är på bb nu ska ha föl i början av januari så det är lite tidigt. Men så här med busväder ute så är det bäst att ha henne där så hon inte föder fölet i regn och rusk, man vet aldrig. Där på bb kollas stona varje dag av mig och pysslas om. D å har de förtroende för mig när det är dags att föda. Ibland är jag själv och ibland är en vetrinär också med och luca. Sen när det är svårt har vi en karl som går nattvakt som får hjälpa till om det behövs muskler. Ligger fölet fel och det inte går att vända då krävs det styrka för att få ut fölet och rädda både mor och barn. Som tur är brukar det vara en fem sådana på de cirka hundra föl om året som föds här..jag längtar..Jag älskar se de småliven komma ut och börja sitt liv. Jag har följt dem sedan länge och sett dem i ultraljud och i slutet när vi sätter alarm så har jag även känt på dem..oftast är det huvet man känner..här är enigmasbi hennes första föl och det är också equinox bi en av våra hingstars första föl den föddes 2007 och är tjugo minuter gammal här

måndag 1 december 2008

En viktig bok för mig..


Jag har läst enormt mycket böcker av alla de slag. Det är bland det bästa som finns att ostört få njuta av en god bok. Men den här boken den är en bok jag aldrig glömmer, och som kanske är en sak som format mig till den jag är. Jag har aldrig mobbat någon, och alltid försvarat den som mobbats. Dels är det min uppfostran, men kanske också Pricken. Boken är en barnbok som skrevs redan 1945 men är lika aktuell idag. Det handlar om en liten prickig kanin som föds i en familj med bara vita kaniner. De är inte snälla mot honom och han blir utanför för att han är anorlunda. Pricken ger sig av hemifrån och träffar en familj med bara prickiga kaniner alla utom en som är vit och de är dum mot den. Ja allt löser sig till slut och den slutar lyckligt. Men det handlar ju om mobbing och att det inte är fel att vara anorlunda. Alla barn borde få höra pricken, några vuxna också .Författaren heter Margret Rey och i orginal heter den Spotty. Så jag grät när mamma läste den. Min syster har läst den för sina barn och vad jag vet är de inga mobbare häller. Tvärtom . Så läs pricken för era barn...

Rusket fortsätter här och inne i Venedig är vattennivån den högsta på 22 år. Expressen har bilder på översvämmningarna idag. Hagarna är som små miniskärgårdar där hästarna får kryssa fram mellan stora vattenpölar. Sen blåser det enormt mycket och kalla isiga vindar..brrr