tisdag 10 mars 2009

Diva maniscalco-diva hovslagaren




Piero var här idag. Han är den hovslagare som värkar hovarna på fölen och unghästarna. Jag kallar honom diva för han har ett mycket speciellt sätt. Han har inget emot mitt öknamn på honom. Han är en av de få här som pratar bra engelska. Faktum är att det är våra båda hovslagare samt vetrinärena som kan engelska, de andra kan inte det.
I alla fall så var det ett tiotal ettåringar som skulle få hovarna putsade inkl. min Oscar. Oscar han är jättesnäll och lyfter på hovarna utan problem. Jag gav honom vacin och avmaskningsmedel också. Han äter allt jag ger honom. Även sånt jag inte ger honom, han har ätit upp några knappar och han är expert på att dra av hårsnoddarna på mina flätor och äta upp dem.
Sex småföl fick sina hovar fixade för första gången. Det är viktigt att hovar värkas, det heter så. Man klipper dem med en tång och filar dem med rasp. Om man inte gör det kan de få sne benställning. I det vilda sliter de ju hovarna på ett annat sätt men när de går i mjuka gräshagar och står i box så sliter inte det ner hovarna på ett naturligt sätt. De små får inga skor. Men någon enstaka ettåring får skor för att korrigera benställningen.om de belastar snett.
Fölen hålls av två personer ganska löst men intill sin mamma. en har armarna runt halsen och en håller en hand under svansen och ett lätt tag i svansen. flyttar sig fölet bakåt hålls den tillbaka av detta. Jag kunde inte ta bild med blixt i stallet ville inte skrämma fölen. De tycker det är lite läskigt endå att bli fasthållna i början. Men de vänjer sig fort.Man får ta feber på dem ibland, ge vacin,avmaskning osv. Så det är viktigt att ta det lungt med dem så de inte blir rädda för folk och därmed kan sparkas. Här har jag fått igenom stora förändringar sedan jag började. Killarna hadde rena vilda västern här och slog också fölen de trodde de kunde skrämma och slå dem till lydnad. Sen hadde man som ett brev på posten ganska farliga och rädda unghästar. De har sett mina metoder och nu slås det inte på några föl. Men jag fick kriga mycket med dem, som tur är höll chefen med mig. Det var okunskap, de är inte elaka och de tycker själv jobbet är roligare nu när de blir kompisar med hästarna i stället. Och olyckorna har minskat på personal också.
Det är ju korkat att tro att ett litet föl inte blir rädd när man försöker hålla fast det, och endå mer korkat att tro det blir lugnare av stryk. Föl är nyfikna varelser och med lite tålamod blir de väldigt snabt tillgivna och orädda. Sen kan de bli riktigt efterhägnsna. När jag kommer ut i hagarna på sommaren har jag alltid en svans med föl efter mig som alla tävlar om att få uppmärksamhet.
Antonio från Cesilien var här också, han har jobbat natt här förut. Han hämtade gödsel, han sa han skulle odla tomater stora som meloner i år. Han bor i Mestre nu med sin fästmö. Jag ska till dem på middag denna söndag eller nästa. Han är rolig men har ett hett temprament, han säger det är typiskt för södern... Magic moment bi har startat tre gånger och vunnit alla tre gångerna, men idag i Milano blev han trea . Han fick en bra tid, Biasuzzi själv körde honom. Jag har inte kollat loppet än , min gissning var att det var lite för tidigt att på fjärde starten möta så tufft motstånd. Han har att brås på hans mamma Ruth bi hadde Italienrekordet för ston i många år, det är helt nyligen det blev spräckt. Och pappan är den fina hingsten Cocktail jet. Jag har gillat den här hästen enda sedan den föddes jag kallade den mefhisto för den var en riktig busunge. Mamman dog i kolik förra våren, till min stora sorg. Hon borde haft många år kvar än. Här kommer en bild på cesiljanaren med fästmö..och så klart diva hovslagaren i sin regisörsstol..

3 kommentarer:

Livet på Citronodlingen sa...

ja, hett temperament är nog typiskt för de som kommer härifrån den nedre delen av Italien :o)

Veronica sa...

Vilken tur att dom lyssnade på dig och sedan såg resultatet av att vara lugn och behärskad!

Kram på dig

Anonym sa...

vilken tur för hästarna att du kom och räddade dom. Och att dom lyssnade på dej. Det finns väl inga djur eller människor som blir lydiga av att bli slagna. Tänk det är att bra konstigt att man kan sitta här hemma och snattra med dej som är lång där borta. Tycker det är jätte kul att jag hittade dej här genom datorn, tekninkens under. fattar inte att du varit där nere så många år, jisses vad tiden går. Tycker det går fortare och fortare ju äldre man blir. Ha det så gott nu tills vi hörs nästa gång. Kram Carina