Jag beklagade mig igår om väder och längtade efter vår. Idag vid lunch hadde pysen en överraskning på sin blogg..Massor med ullig gullig mimosa som börjat blomma hos henne. Det värmde enda upp hit, jag blev jätteglad,tack pysen. Ja och även vår herre tröttnade nog på mitt gnäll. För trotts de sagt på vädret det skulle bli regn, så sken solen idag. Jag löste ett litet mysterium idag. Det är väll en två mil till havet härifrån. I några dagar har jag hittat stora musselskal på en sorts musslor som bara finns i havet, brevid en hage. Idag fick jag se en stor mås komma med ett musselskal och släppa på den lilla cementbron brevid hagen, då kunde han flyga ner och äta ur den krossade musslan sen, smart fågel.
En annan sak jag älskar här på våren är allt blåregn det är så fint och doftar gott gör det också. Nu är det inte många dagar till carnevalen . Jag gillar att gå och fota de olika dräkterna. Jag går hällst själv, för det är svårt att hålla reda på varandra i folkhavet. Är jag själv är inte det några problem.
Inlägg
9 kommentarer:
Vad skönt att solen har tittat fram!
Jösses, vilken företagssam fågel! Lite roligt!
Vi har blåregn över vår sporadiska uteplats här i Italien. Underbar är bara förnamnet! En sådan måste jag bara ha i min kommande trädgård i Sverige den dagen vi åter flyttar dit!
Trevlig karneval!
Nina, Hjalmar och Selma
Vilket mysigt badrum du måste ha nu då! Terrakotta är jättefint tillsammans med den blå färgen... så jag tycker nästan att du ska ha dem så!
Jag har alltid velat gå på carnevalen i Venedig... blir så avis! Du får ta fina bilder som jag kan se på här hos dig.
Mimosa och blåregn...lite avis blir man ju!
men vänta tills vitsipporna blommar i bokskogen här, inte förräns i april-maj förstås, men då ska jag lägga ut en bild. Då blir det kanske lite hemlängtan:)
Vad härligt! Det måste nog ha varit ödet som lade sig i så det råkade sig så att din kompis var på plats då de nämnde ditt namn! :) Har du planer på att stanna i Italien för all framtid eller? :)
Jo, det kommer bara att kännas så konstigt att vara ifrån varandra så länge (6 månader minst) då det längsta vi har varit ifrån varandra tidigare är 3 månader (vi har bott tillsammans i snart 3 år), och i armén kan de inte använda sina telefoner så mycket heller.. :S Men, men... En dag i taget som sagt!
Tck för din kommentar på mitt inlägg. Jag förstår att du inte vill tänka på det, vad hemskt. Tur att du var stark och lyckades ta dig ur det hela. Du får passa på att njuta av solens värmande strålar!
Kramar
jag har utmanat dig :)
Härligt med lite vårkänning. Det får gärna bli mer permanent nu, tycker jag. :)
Skicka en kommentar