En föredetta deprimerad häst..

Första året jag var här så födde ett sto som heter Winkies walentine ett fint stoföl. Hon hadde problem med graviditeten så hon födde lite för tidigt, men fölet var fint. Men när de föds för tidigt kan man ge blodplasma för att stärka fölet och minska risken för infektioner. Så gjordes också denna gång. Fölet fick feber efter några dagar. Jag och min kompis Chiara som var vetrinär här då. Vi kämpade med detta föl. Hon fick dropp vilket innebar att jag fick vara hos henne många timmar varje dag i boxen. Ibland visade fölet tecken på att bli bättre men sen blev den dålig igen. Fölet var en underbar liten hästtjej. Hon var jätterar och en liten skådis. Når hon skulle ha sprutor spelade hon död, blev helt ledlös och slapp. Och så fort det var över blev hon normal igen. Trots hon var sjuk ville hon leka och gosa. När hon efter en månad dog grät jag och Chiara floder. Och jag svär på att Winkie förstod hon ropade efter sitt föl och fick ledsna ögon.Det visade sig att labbet där vi köpt blodplasman hadde fuskat. DE hadde tillstånd för att göra plasma från åtta hästar som var undersökta. Men de köpte billigt blod från öststaterna som var otestat och det var virus i det. Därför blev det lilla fölet sjukt och dog helt i onödan. 4 andra föl dog här i Italien och 3 på Irland. Hästägarna med Biasuzzi i spetsen såg till att de fick stänga det labbet för gott. Jag var väldigt bitter på dem de orsakade lidande pga. girighet. Hon har inte blivit gravid sedan dess och har alltid sett så ledsen ut hon hadde deprision. Men nu har det hänt. Hon blev gravid och igår kväll födde hon ett underbart litet hingstföl. Och hon har fått ett nytt ljus i ögonen igen och hon dyrkar sin unge. Hans pappa är Sugarcane Hanover och den här fina ungen blev Sugarcanes sista föl hos Biasuzzi han har ju åkt hem till Sverige. Jag saknar Sugar och är glad åt den här fina ungen. Den bästa påsköverraskningen jag kan tänka mig.Här kommer bilder..