Blodflod..

Hehe det är inte så illa som det låter, tyckte bara det rimmade så bra och en del blod var det..Nu tar vi det från början. Igårkväll precis som vi trodde vi var klara för dagen, anländer ett sto med ett föl som fått en spark på sidan av huvet. Jag ock Monica gick och undersökte fölet och såg det var ytligt men endå behövde sys. De hadde varit i stora hagen och troligen har ett annat sto sparkat fölet. Vi fick ta hjälp av Tony och Nicola. De fick hålla i fölet. Först fick fölet en lugnande spruta. Sen rakade och gjorde jag rent kring såret. Och visade killarna hur de skulle fälla fölet så det låg ner. Det fick en grön duk under huvet och över för att det ska vara så rent som möjligt. Monica är inte så van att sy sår. Hon kan sy, för hon syr ju ston som behöver sys efter fölning. De sys igen en del för att inte det ska sugas in luft och bakterier i livmodern. Ja hursomhelst börjar hon sy. Men ett stygn var hon inte nöjd med och skulle ta bort det. Jag hadde velat hon skulle ta en specialsax för det men hon tog skalpellen. Och nu fick hon se varför jag bett henne använda saxen så ofta. Hon råkade nämligen skära av ett blodkärl. Hon ringde mitt i alltihop och bad om råd. Men det var inget större blodkärl så vid press stoppade flödet. Och hon kunde fortsätta sy. Hur som helst blev resultatet bra och fölet var lokalbedövat också så det hadde inte ont.

I natt skedde ett litet mirakel jag bett om. Ett sto som varit galen har jag ägnat mycket tid åt. Och nu efter fyra år är hon lugnare men inte ofarlig. Sitt första föl försökte hon döda. Hon var så skadad av att blivit illa behandlad så hon inte tål någon rör henne. Då sparkar hon. Och det var när fölet försökte dia hon sparkade. Fölet blev räddat men uppfödd utan henne på pulvermjölk. Och de tre nästkommande fölen tog vi direkt de föddes och de har jag varit mamma åt. Min lilla oscar blandannat. Men nu hadde jag diskuterat med chefen om vi inte kunde se hur det skulle gå med ett nytt försök för hon hadde faktiskt ropat efter fölet förra året och är lugnare. Och inatt fick hon ett stoföl. Hon älskar sitt föl och det får dia och hon är så försiktig och vågar knappt röra sig för hon är rädd att trampa på fölet. Helt underbart. För även om jag gillar vara fölmamma tycker jag det är bäst på det naturliga sättet. Och hon har verit så ensam för man har inte kunnat haft henne med andra. Jag har tyckt så synd om henne. Nu har hon sin bebis och hon verkligen ser ut att trivas med den.Nu gäller det att försöka vänja henne vid att jag får hantera fölet så det kan få vacin och avmaskning. Men det ska nog gå..Jag är så glad i alla fall att det gick så bra. På bilden är Nicola i plastklänning..Vi har ett föl och sto som när vi går in till dem har vi skyddskläder. Fölet har diaree orsakat av en bakterieinfektion så vi måste akta oss inte sprida smittan. Och vi måste kolla stoet samt gå in och ge fölet sprutor. Stoet heter Up front jim.