En filt av kärlek..

I mitt hus bådde jag själv först, men nu är det en lägenhet på undervåningen och jag bor på övervåningen. Lägenheten under mig bebos av min arbetskamrat jean piero och hans sambo johanna. Detta ska handla om Johanna. Hon har bott i Italien i åtta år och är 38 år. Hon och Jean piero har varit tillsammans i tre år, hon kommer från Rumänien. För några dagar sedan var jag ner till henne och vi pratade om att det var kallt. Då sade hon min mamma i Rumänien har gjort en yllefilt åt mig så jag inte ska frysa. Jag fick se filten , den var så fin så jag tog genast kort på den. Så här berättade Johanna för mig hennes mamma hadde gjort: Först går hon till marknaden och köper ull som är helt obehandlad. När hon kommer hem tvättar hon ullen för hand med tvättbräda för att få bort all lort. Efter det ska ullen kardas man kammar den helt enkelt. sen tovar man ullen här är jag inte hundra jag fått det i rätt ordning. Men sen kommer i alla fall momentet när man spinner ullen, hon har ingen spinnrock utan en slända. Det går mycket tid för att få allt till garn. Sedan färgar hon en del av ullen, hon använder naturfärger jag har för mig det är rödlök till rött. Sedan sätter hon upp en bomullsvarp i sin vävstol och väver ett jättetäcke. Ull krymper så innan det är klart när det är färdigvävt ,tar hon filten till en stor tvätttrumma vid ett vattenfall , trumman drivs av vattenfallet där får täcket snurra ett dygn och efter det torkats är det klart ..Här är resultatet..Jag är säker på många tankar gick till dottern i Italien medan hon tilverkade detta. Johanna har mycket att berätta om sitt land och tiden i diktatur så det blir säkert tillfälle att återkomma...