hatobjekt och ex hatobjekt

Idag vaknar jag på morgonkvisten, av ett hatobjekt tupparna. Jag kliver upp öppnar fönstret in ramlar en liten söt ödla i köket, jag fångar den i en hink och släpper ut den i en blommlåda. Då ramlar ett stort hatobjekt in genom fönstret, en BÄRFIS jag avskyr dem. De finns i massor här på höstarna och kommer in när man öppnar fönstrena för de sitter tryckta mot dem. Enligt mina arbetskompisar beror det på en sojafabrik i närheten det dras så många bärfisar hit. Förutom att de stinker så börjar de ofta brumma runt mitt i natten och låter som en liten helikopter, omöjligt att sova innan man fångat dem. Jag är helt obarmhärtig jag spolar ned dem på toan. Nu på morgonen så efter det här hatet(starkt ord) började jag fundera kring hat. Och eftersom jag spenderade kvällen läsandes Jonas Gardell tänkte jag på bögar, eller ska vi säga homosexuella. Jag växte upp i en liten by i Dalarna där hatar man allt bögar,utlänningar,utomsocknes osv. dvs allt främmande som inte kommer därifrån. Jag var inte ett dugg bättre när det gällde bögar. Jag kände inte en enda, men endå viste jag de var äckliga och onaturliga..Min mamma (värdens bästa)gjorde sitt bästa för att försöka få mig mer fördomsfri. Men då var det kompisarnas åsikter som gällde mer..Jag läser mycket och fastnade för Jonas Gardell , men han var säkert en undantagsbög och äcklig var han ju..Nu är jag äldre klokare och har helt omvärderat fördommarna, men framförallt jag kom från byn tidigt och fick se lite annat. Jag tycker nu att alla får vara precis vad de vill så länge de inte kränker och förtrycker någon annan. Vi är alla människor, punkt o slut. Och jag är katolik men det förändrar inte det jag tycker. Jag ska inte ge mig in i några religösa resonemang här och nu. Men där rekomenderar jag läsa Jonas Gardell vad han skriver om gud och kärlek för exakt så tror jag det är..Tillbaka till byn i Dalarna. I den byn fanns inga som vågade komma ut med att de var homosexuella. Men en av mina yngre vänninor fick en sladdlillebror. Killen växte upp och bara var den han var. Han föredrog att leka med flickor han var väldigt flickig nu är ju inte alla homo det, men han var det. Hans mamma lät honom hållas. Han var överlycklig när han fick vara lucia, han var alltid med min kompis när hon fixade håret och sminkade sig. Han dyrkade sin storasyster. Han har en storebror, supermacho sportkille men den hadde han inget gemensamt med. Alla såg den här killen växa upp och konstigt nog accepterade alla honom som han var. Han flyttade från byn o pluggade. Han återvände stolt med sin pojkvän. han var så öppen så jag tror det var därför hatet liksom kom av sig. Han har återvänt till byn och är alla tanters favorit han har en egen friserssalong och alla gillar honom, det går inte göra annat för han är supergullig. Destutom är han snygg och läckert klädd jämt..Den storyn och det livet går ju bra, men det lever nog många som mår dåligt och mobbas och misshandlas för de är homo,utlänningar eller inte passar in i mallen på något annat sätt. Men vad trist allt skulle vara om alla var lika..om om det bara skulle finnas gråsparvar och inga andra fåglar..Jag förundras än över misshandeln av Marc Levengod, hur kunde de? Som att sparka ett rådjur eller en nallebjörn..Marc som utstrålar snällhet och godhet..Då är man allt bra blind i sitt hat..Det är synd om dem (nu hatar de vargar i byn också, fast långt ifrån alla, men de som hörs) Nej sluta hata det mår man bättre av..fast jag hatar ju bärfisar förståss..........(nu föringar jag inte den diskriminering som den killen jag skriver om trots allt blev utsatt för han mobbades i gymnasiet i en närliggande stad, och säkert fick han glopord i byn också men i det stora har han blivit accepterad för den han är).