Min första "bebis" här...

Jag födde upp tre föl året innan, men inte från början eftersom jag kom i augusti. Men Maruenge bi här blev min första. Hennes mamma försökte döda henne. Hon är galen för hon blivit så illa behandlad. Men hon har dock nu efter jag ägnat mig lite extra åt henne i 4 år blivit hanterbar. Och så pass lugn så sitt femte föl kunde hon aceptera och ta hand om själv. Inte bara det, hon är en jättesnäll mamma åt fölet. Men tillbaka till Lella som jag kallar henne. Hon är min fölunge och är jättesnäll. Hon är tre år och är här just nu för att vila upp sig lite från träningen. Det blev ett kärt återseende. Hon kommer ihåg små bus vi brukade göra tillsammans.Och naturligtvis är hon finast i hela världen, hon och hennes bror oscar som jag också fött upp. Lella när hon föddes fick komma i egen box innan hon ens var torr. Första dygnet bodde jag i stort sett inne hos henne.Och jag tyckte jag vispade mjölk jämt.Även om det är jobbigt är det en speciell upplevelse att komma så nära en liten häst som man gör när man är surogatmamma. Men det gäller att försöka vara som en hästmamma och inte få den att tro den är en människa. Jag har försökt att studera ston hur de gör med fölen och härma det betendet så långt som möjligt och det har ju fungerat bra.Men jag får allt lite stobetende själv, den som ens andas elakt nära fölet vill jag både sparka och bita. Fast än så länge har jag behärskat just den lusten, men vid vissa tillfällen så har jag använt alla fula ord jag kan på Italienska, och de är många..Här tittar hon ut min lella eller Maruenge bi som hon heter. Jag ska ta bättre bilder utanför boxen sen..