Liv och död..

Min syster har haft en tung dag. Hon fick lov att avliva deras gamla schäfer. Hera har hängt med ett bra tag nu, och jag kommer sakna henne. Hon var ingen lätt hund. Syrran påstod hon hadde damp. Hon viste alla komandon och kunde lyda, så länge inget annat distraherade då blev hon både blind och döv,skällde och drog i kopplet och var jobbig. Det märktes ju också extra mycket eftersom hennes föregångare var extremt lydig. Så det var inte syrrans metoder de var fel på, utan hunden. Men vi älskade Hera i alla fall för hon var också extremt snäll och gosig. Men igår blev hon akut dålig, och idag fick de ta bort henne. Det är aldrig roligt, det är en familjemedlem man mister..
Nu till liv..Vid halv två idag på dagen gick födelsealarmet. Jag cyklade bort till vårt bb. Och Ethel bi som vi väntat på sedan den 23 att hon skulle föla ,fick sitt föl. Det blev en fin flicka. Pappan är self possesed. Den nyfödde var inte så stor men en stark fölunge. Hon var snart på benen och diade. Det är lite lustigt, att just stofölen brukar själva hitta maten och klara sig bra. Småkillarna är precis som med folk lite dummare. Och då och då får vi sondmata dem, innan de lär sig hitta själva. Som sagt var de kan inte rå för att de av manskön inte är så smarta hehe..Jag var hos Ethel när hon fick placentan och skulle ta bort den. Hon tjöt och gnäggade innan hon såg det inte var fölungen jag plockade bort, det verkade som hon trodde det... Ja sen blev det en massa knallande med hästar igen, alla de vi tog in igår skulle ut igen.. Så jag känner mig rund under fötterna, då menar jag inte berusad. Eftersom det är så lerigt får man lov och ha gummistövlar och det är inte roligt att gå så mycket i..Ikväll ringde min mamma, det var så roligt att höra hennes röst, jag fick akuta längtatacker efter familjen i Sverige..