fredag 30 januari 2009

Liv och död..

Min syster har haft en tung dag. Hon fick lov att avliva deras gamla schäfer. Hera har hängt med ett bra tag nu, och jag kommer sakna henne. Hon var ingen lätt hund. Syrran påstod hon hadde damp. Hon viste alla komandon och kunde lyda, så länge inget annat distraherade då blev hon både blind och döv,skällde och drog i kopplet och var jobbig. Det märktes ju också extra mycket eftersom hennes föregångare var extremt lydig. Så det var inte syrrans metoder de var fel på, utan hunden. Men vi älskade Hera i alla fall för hon var också extremt snäll och gosig. Men igår blev hon akut dålig, och idag fick de ta bort henne. Det är aldrig roligt, det är en familjemedlem man mister..
Nu till liv..Vid halv två idag på dagen gick födelsealarmet. Jag cyklade bort till vårt bb. Och Ethel bi som vi väntat på sedan den 23 att hon skulle föla ,fick sitt föl. Det blev en fin flicka. Pappan är self possesed. Den nyfödde var inte så stor men en stark fölunge. Hon var snart på benen och diade. Det är lite lustigt, att just stofölen brukar själva hitta maten och klara sig bra. Småkillarna är precis som med folk lite dummare. Och då och då får vi sondmata dem, innan de lär sig hitta själva. Som sagt var de kan inte rå för att de av manskön inte är så smarta hehe..Jag var hos Ethel när hon fick placentan och skulle ta bort den. Hon tjöt och gnäggade innan hon såg det inte var fölungen jag plockade bort, det verkade som hon trodde det... Ja sen blev det en massa knallande med hästar igen, alla de vi tog in igår skulle ut igen.. Så jag känner mig rund under fötterna, då menar jag inte berusad. Eftersom det är så lerigt får man lov och ha gummistövlar och det är inte roligt att gå så mycket i..Ikväll ringde min mamma, det var så roligt att höra hennes röst, jag fick akuta längtatacker efter familjen i Sverige..

7 kommentarer:

Livet på Citronodlingen sa...

Både glädje och sorg samma dag då... Ibland är livet bra lustigt.. Hoppas din syster snart känner sig lite gladare igen.

Anonym sa...

Vilken mysig blogg du har! Så fina bilder...

Veronica sa...

tråkigt med din systers hund, det är alltid jobbigt när någon när och kär går bort!

Lycka till med alla fölningar. Jag hade ingen aning om att stofölen var smartare än hingstarna. Precis som i det mänskliga livet, hihi :)

Kram på dig

Anonym sa...

Hoppas din syster känner sig lite bättre idag! Så tråkigt med vovven...

Tack så hemskt mycket för alla kommentarer hos mig, vad glad jag blev!

En sån tur du tycks ha haft... drömmar som gått i uppfyllelse!

Det är tur att det i alla fall någon i vår stressade värld som får leva i ett vitkalkat hus med fönsterluckor... så mysigt!

Anonym sa...

Hihi ser att vi har en sak till gemensamt... PRICKEN! Alltså boken om Pricken. Min mamma läste den för mig och mina syskon när vi var små... så fort jag fick barn själv sprang jag och köpte den. Jag tror vi är inne på vår tredje, för den har helt enkelt blivit sönderläst ett antal gånger.

Anonym sa...

Fös på bara!

Fast jag känner förstås att min dröm inte är så nära... kanske någon gång i framtiden när barnen är stora och utflugna...

Men det är i alla fall skönt att ha sina drömmar att falla tillbaka på...

Myra sa...

Så tråkigt med tiken... :( ÄR det något man aldrig vänjer sig vid så är det när ens älskade djur går bort, det är lika hemskt varenda gång.

Och leran, haha, jag kan se det framför mig. Vet själv hur det är att vada i lera och hästar hit och hästar dit. I förstora stövlar. *sucka* :P
Nu när jag bara har tre stycken, på relativt stor yta, så är det ju riktigt torrt (nåja) och man kan ta sig fram i kängor i stort sett överallt.