fredag 3 juli 2009

Var chefen Luca gravid?


Idag så gjorde jag bort mig två gånger med språkförbistringar och egentligen var det mer slarv en att jag inte kan. Hade jag varit lite mindre stressad och trött vet jag skillnaden. Det kom en gubbe med medeciner och frågade efter chefen Luca. jag trodde jag sa han har nyss åkt till Treviso. (partire)Men jag sa han har nyss fött..partorire..Gubben såg väldigt frågande ut men fann sig och sa han inte viste Luca var gravid..Sen ringde jag affären och sa grattis jag ville ha grattis. Fast egentligen var det vattenmelon jag ville ha. det skiljer en bokstav i alla fall i talspråk anguori -melonen och agouri- grattis inte riktigt säker på stavningen..

Här är en bild på det lilla hingstfölet som dog onsdag natt. Han hadde ett medfött hjärtfel. Här på kortet har jag nyss hittat honom liggande i hagen. Han fick smärtstillande och lite senare var han död. Han blev tre månader och han och få vara med sin mamma i hagen och orkade att leka lite med de andra fölen. De avlivade inte honom direkt för ibland så kan de här hjärtfelen läka ihop det är som hål i hjärtat. Och det bestämdes han skulle få chansen och så länge han inte led skulle han få leva. Han hadde aldrig kunnat blivit någon tävlingshäst. Men mycket för mammans skull också hon fick ett föl som dog vid förlossningen förra året det satt fast för det låg fel. Och hon var så glad åt det här fölet. Nu har hon fått haft honom i alla fall i tre månader.Jag har inte varit med när någon häst dött i hagen. Men jag satt själv vid fölet medan Vetrinären åkte och skulle hämta avlivningsvätska. Fälet hadde inte ont tack vare det smärtstillande.Det var fjorton ston med föl i hagen och det märkliga var att precis innan fölet dog kom de allihop och stod runt omkring. Mamman puffade lite på fölet hon ville det skulle resa sig. Och fölets lilla kompis var fram och nosade på den. Då gnäggade den lite. sen slöt den ögonen och somnade in ganska lungt. Då gick alla utom mamman. Mamman heter Fedora bi och Toss out var pappa. Det var nog bäst för lilla puffi att få somna in, det var sent på kvällen. Jag gråter alltid när de dör jag hoppas jag alltid kommer att göra det. För jag vill inte bli så kännslokall så jag inte sörjer ett liv, då ska man inte häller jobba med djur..När Monika vetrinären kom var han död den lilla..

2 kommentarer:

Livet på Citronodlingen sa...

Det är inte så lätt alla gånger med alla ord som heter nästan lika dant :o)

Så ledsamt att han inte klarade sig.

Anonym sa...

Usch stackars lilla föl...hujedamej....men han/hon har det säkert bra nu...och är frisk och kry...