Nu gråter de..

Idag separerade vi de sista fem fölen från sina mammor. Jag tycker så synd om dem, de "gråter" i en eller två dagar efter sina mammor. De står och kollar om inte mamman ska komma tillbaka och ropar. Som tur är har de ju sina små olyckskompisar brevid så de är inte ensamma. Sen är jag där och tröstar. Det är lätt att knyta band med dem, de har ju behov av kontakt och närhet. Jag känner mig grymm när jag är med om detta, men det är naturens gång. Stona stöter ju själva omkring den här tiden bort sina föl och det är ju endå värre när mamma plötsligt börjar bita och sparka..Stackars små, tur de glömmer fort. Sen har stona nya små föl i magen de behöver sin energi till... Jag börjar så smått plocka ihop det jag ska packa, och konstaterar det behövs ett geni för att få plats med detta samt att få det att hålla bagagevikten. Min chafför till flygplatsen Tony har gjort illa foten så troligtvis så blir det Maritzio som skjutsar istället. Jag var bort en sväng till handelsboden och tanterna , jag fick en julklapp av dem, en julduk. De är så söta. Nu ska jag lägga mig för jag ska jobba imorgon..