Född att älska hästar

Jag vaknade av att jag drömt om min barndom,en tid innan skolåldern.Och jag kom på vad jag vill skriva om en häst som blev början till ett helt livs kärlek till hästar. Och fyra viktiga personer i min barndom och i mitt liv. Mormor,morfar,farmor och farfar. De ska få varsitt eget avsnitt. Men först till kärleken till hästen. Ett av mina första minnen är en liten brun plasthäst morfar hadde stående uppe på radion. Jag hadde inte börjat prata riktigt än. Jag tyckte jättemycket om den här hästen och den blev lite väl omtyckt för jag gnagade i mig öronen och svansen. morfar som var dansk sa hypp-hesten, jag försökte nog härma för ett av mina första försök att prata blev hy hy och jag menade hästen på radion. Jag har fortfarande kvar den, den finns hemma hos mamma någonstans.
Nu till den riktiga hästen, Blacken. När jag växte upp så odlade man i det bruksammhälle jag är i från oftast sin egen potatis för hela året. Det innebar att lite överallt också vid bostadsområden låg det stora potatisland. De var lite stora att arbeta för hand så ofta anlitades farbor Nisse och blacken. Där jag och min släkt bodde var det minst en hel dags arbete med potatislanden för Nisse och Blacken. Villken lycka när de kom. De kom enda uppe ifrån herrgården i andra änden av byn. Blacken drog en stor flackvagn lastad med en harv en plog och dagsransonen med hö och havre. En vattenhink och en foderpåse var också med. Blacken var en stor musblack häst en korsning med ardenner och ett litet inslag av fjording därav färgen. Först börjar de att harva landen. Jag är med hela tiden och springer brevid Blacken och Nisse. Och klappar den stora hästen så fort de tar paus. Hästen var enorm och hans huvud var ungefär hälften så stort som jag var. Jag matade blacken med knäckebröd och han tar det så försiktigt med läpparna för att inte bita mig. Och han har stora snälla ögon. Nisse förbarmar sig över mig och kastar upp mig på blacken, den lilla vikten är ingenting för den stora hästen han arbetar vidare med harvning och plogning medan jag sitter på hans rygg och håller mig i toppen på bogträet på selen.Han är så stor så mina ben stor rakt ut. När det är rast kommer det mormor och farmor med kaffe, kakor och smörgås. Jag får svartvinbärssaft. Och blacken han får havre i en påse som fästes på grimman, efter havren är det vatten och hö. Det är min första häst kompis och det skulle bli många många efter det. Jag var aldrig rädd för Blacken trots jag var en liten myra brevid honom. Blacken fans kvar i många år , han till och med överlevde farbror Nisse. Jag var i tonåren när blacken fick gå till de evigt gröna hagarna.