söndag 8 november 2009

Den store lille kämpen..







I måndags dog en legend coh en av mina hästkompisar. Hans namn var Sugarcane Hanover. Han har för alltid lämnat sina hovspår i travhistorien. Han vann massor av viktiga och minnesvärlda lopp. Många lopp kördes han av den norska legendariske kusken Gunnar Eggen. Gunnar Eggen säger han aldrig kört en bättre häst och han var en riktig fighter. Travexperter världen över är överens det värsta lopp som någonsin kört är ett lopp March of dimes som Sugarcane vann. Loppet var egentligen tänkt som en uppgörelse mellan Mack lobell och Napoletano och Orasie. De hadde aldrig mötts och man käbblade länderna emellan vem var den bästa hästen. Många trodde Mack lobell han var som en maskin och verkade oslagbar. Men i en oförglömlig slutspurt bar mal Sugarcane ner dem han låg bak i fältet och när han får körorder av Eggen tar han dem en efter en. Man hör hur publiken skriker som den värsta rock koncert..Sugarcane slog dem alla och sedan som avelshingst gjorde ha det igen. Han fick flera tusen föl och är den häst som är pappa till flest miljonärer i Sverige. Hans framgångsrikaste avkomma är Kramer boy. Mamma till Kramer boy det superfina stoet Traffic Jam har vi här på Stuteriet hon har fått tre helbröder till kramerboy med Sugar de är ganska unga än så vi har inte sett till dem så mycket på banan. I år har hon ett fint stoföl vid sidan efter Toss out. Av årets föl har vi bara en efter Sugar här ett fint hingstföl jag lägger ut bild på. Mamman heter Winkies vallentain och är syster till självaste supergill.



Det finns klipp på you tube med det loppet jag skrev om med sugarcane och mycket mer att läsa om hans karriär. Men nu till hur jag känner honom. Han var här när jag kom hit för fem år sedan. Han är en ganska liten häst men med stor personlighet. Jag är den som har hand om avelshingstarna och jag blev helt charmad av Sugar. Han var så rolig. När han skulle ut i Hagen skulle jag klia han på tungan och han ville också jag skulle leda hanom i den. Han brukade ofta stå och sno med tungan ute ur munnen. Det lustiga är att de han är pappa och morfar till gör likadant. Jag har döpt det till sugartunga. Ser man ett föl i hagen eller ett sto kan man i 99 procent av fallen ge sig den på att han är pappa eller morfar till dem. Jo sen när Sugar kom till hagen luffsade han ofta ut i sakta mak i hagen. Men han tittade om jag stod kvar och tittade på honom då ville han showa. Han drog i full speed genom hagen med svansen i vädret och kollade om jag fortfarande tittade då brukade han hoppa och stegra sig. Jag provade och kolla när jag gått bort en bit och gömt mig. Ingen show då , då lufsade han omkring och åt gräs eller rullade sig i någon lerpöl. Han hadde ett favoritställe han var på då det var varmt det var under grenarna på en gigantisk tårpil. Som avelshingst var han ett proffs.En riktig gigolo. Jag behövde bara ställa honom i gången där jag tvättar dem innan språnget så var han redo och stod och gnäggade och hoppade. Han behövde inte ens ett sto, han viste vad som gällde.Han var populär som avelshingst här i Italien. Sugarcane hadde svenska ägare Eriksund säteri och Bengt Larsson. Bengt var ner och hällsade på sin hingst ibland. Jag frågade Bengt en gång vad som skulle hända med Sugar om han dog här. Jag gillade inte tanken att han skulle brännas och kastas. Bengt sa då att dog han här skulle de ta hem honom och begrava honom på Eriksund. Förra året tyckte dock Bengt att Sugar förtjänade pension. Han hämtades hem till Eriksund. Jag fick raporter om hur han kände igen sin gamla skötare platsen och folket där. Han fick sin gammla hage och box. Han blev omskött på bästa sätt . Och Bengt sa att ville han skulle han få några ston att betäcka naturligt bara för hans höga nöjes skull. Men att nu var han pensionär och skulle ha det så bra det bara gick. Jag tycker det är underbart att det fins personer som Bengt Larsson som inte bara tänker på pengar. Rent krasst hadde ju Sugar inte mer att ge peniga mässigt när de tänkte pensionera honom. Men endå kostar de på resa från Italien och till Sverige av ren respekt och omtanke om denna fina häst. Han har ju betytt mycket också för Eriksunds framgångar. Så han har ju faktiskt förtjänat det också. Nu har de begravt min kompis på Eriksund och Sugar travar vidare på ängarna i himmlen.. Här kommer en bild från loppet jag skrev om samt en bild på Sugars sista föl här..

Det blev en bild från Sugars överlägsna seger i olympia travet också. Slutligen en stor eloge till Bengt Larsson O Eriksund säteri med personal för de är sådanna djurvänner och tagit hand om "MIN" Sockerpojke på bästa sätt. Om alla inom travet var som dem fans inga problem..Jag hadde planerat att besöka Sugar när jag kommer till Sverige i december. Men nu blir det inte så. Fast det känns bra han fick det slut han fick....

tisdag 27 oktober 2009

147 hästar och jag o Tony..




De andra är på aktion i Milano , jag och Tony blev hemma för att köra verksamheten här. Jag har fått hört att min älskade Oscar eller som han heter Olaf bi blivit såld till scuderia super galaxi måste ta reda på vad det är för endra. Vi hinner inte mer än att kolla alla hästar så de mår bra och ge mat och vatten. Sen har jag några sprutor att ge samt några sår som ska tvättas. På bilden är Ambro blue jay. Hon har cystor i nåsborrarna som hindrar henne att andas. För två år sedan flög chefen hit en expert från Boston i usa för att kolla henne. Han sade man inte kunde ta bort dessa för då riskerade hon att förblöda de satt så dumt till och att han aldrig sett något liknande. Nu har man gjort en öpning i halsen vid luftstrupen och hon kan andas genom det hålet obehindrat. Problemet är att hon har kliat bort stygnen och det varar i såret. Troligen får de sy om henne sen får vi hitta på något så hon inte kan klia sig. Man kan ju inte täcka över hålet för det är ju där hon andas. Jag tvättar och håller rent tills de ska åtgärda det, bilden är innan jag tvättat. Man får akta sig för att inte få ner saker i hålet för det går ju ned i lungorna.får försöka uppfinna något mjukt galler att sätta för..Det är höst här nu men fina dagar.

tisdag 20 oktober 2009

Italiens årstider är för mig olika saker att äta...


Här är det mer sesongsbundet allting än i Sverige. I Sverige importerar man mat så man kan nästan få tag i all mat året runt. Vist kan man det här också. men inte överallt. Det hålls på traditionerna här, man äter det som är bästa råvaran för just den tiden. Nu är det svampar och nötter. Går man på resturang är det massor av härliga rätter med svamp. I affärer och marknader säljs färska nötter i lösvikt. Jag gillar nötter, men det finns en speciell hasselnöt som tydligen odlas på vulkanslutningar och smaken är delikat rostad. Valnötter kan man nu plocka själv om man hittar på något träd. En delikates för årstiden är ett bröd bakat på pumpa. Det är aldeles gult.De lokala byfesterna präglas också av detta. Det är nyskördat vin och många fester för till exempel kastanjer .På sommaren är det glassbarer med egentillverkad glass. Men däremot viss choklad försvinner ur hyllorna ett tag när det är varmt som tex pocketcoffe. De har sagt till mig att de tillverkar inget på sommaren choklad smällter och blir ofräscht.vid jultid är det torrone en speciell vit nougat i många smaker,färska citrusfrukter och olika sorters kål. I februari när det är carnevalstid äter man frittlle här en sorts fylda goda friterade bullar i olika smaker. Sen kommer våren sparristid och färska kronärtsskockor. Jag ska inte räkna upp allt. Men min poäng är att det är lite mysigt att få längta lite efter en viss sak. Då blir det speciellt när man äntligen får äta det. chiodo var ju en ny favorit jag smakat nyligen en liten svamp som heter så för den ser ut som en stor spik.

Jag håller på med fölen för fullt nu idag har alla 36 fått prova på att bli tömkörda i grimman. Först blir de lite rädda. Men sen tycker de att det är skojigt och de jag inte kör hoppar runt i sina boxar och vill ut och bli tömkörda igen.När jag ser alla små glada lekfulla föl, då är jag så tacksam för mitt jobb, det är så roligt och ger mig glädjeämnen varje dag.

På bilden stor några ston i solen med sina föl. Dagarna är ganska ok och varma nu, men det börjar bli kallt på nätterna kring fem sex grader.. Och då fryser man här för det är en fuktig kyla och en isande vind. Och stenhusen här är inte trevliga på vintern..brrrr tur det inte är så lång tid..

söndag 18 oktober 2009

Hallå jag är här nu...


Det har hänt en del jag nog kommer skriva om framöver, eller så får jag fullt upp med att skriva om nuet. Jag har ju fortfarande min svenska kompis här , han jobbar månaden ut. Han lagar maten här och sen får jag diska. Det blir ju ofta så man blir sittande vid köksbordet och pratar, sen är det läggdags. På jobbet har jag just nu 36 föl som separerats från sina mammor. Jag måste ofta kolla deras vattenkoppar så de dricker och lärt sig göra det. Sen händer de att de bajsar i den och då dricker de inte. Hästar torkar ut ganska fort om de inte får vatten. Ja sedan ska de små klappas och gullas med så de lär sig att gå i grimma. om en två veckor ska de upp till hästparadiset i bergen vid udine. Där går de i stora flockar till augusti. En bra och viktig tid i deras liv, de får leva naturligt som hästar och formas av flocken och utevistelsen. Det finns stora skydd de kan gå in i , men de verkar föredra vara ute i nästan alla väder. De får daglig tillsyn med vatten ,hö och havre två gånger om dagen.

Min egen bebis Maruenge bi har min kompis köpt hon är tre år nu. Det var det första föl jag födde upp med mjölk här och uppfostrade . Hon åker till Sverige på onsdag jag är glad för hon kommer att få det bra. Nu är det ettåringen Oscar min ögonsten som ska på aktion den 27 oktober. Mitt hjärta brister en smula, jag får bara hoppas han får en bra ägare. Eller jag vinner på lotteri innan dess..Då springer jag till kontoret och köper honom. Han är i alla fall en liten änglahäst så det finns ingen anledning för någon att slå honom för han gör allt man vill. Det innebär ju att han får det lättare. en busig häst tror ju vissa att man ska spöa snäll, det slipper han i alla fall. Sen får ju nya ägaren mig liksom på köpet för jag kommer ju att besöka honom oavsett var han hamnar. Mina andra bebisar har fått bra hem och jag får även meil och bilder på dem från ägarna. De tycker bara det är roligt jag är intreserad av dem.

Föresten heter Oscar officiellt olaf bi.

I lördags ordnade min kompis Chiara en liten fest med några vänner här. Det blev jättelyckat och det var en mysig resturang som var inredd i mexicostil. Jag år spik..Eller rättare sagt en svamp som kallas spik för den ser ut som en tolvtums spik. Jag åt mycket annat också men svampen var ny för mig och jag gillade den verkligen. Nytt var också en god nötlikör. Jag skulle ha kollat namnet på den. Min svenska kompis gillar den Italienska maten,sällskapet och den italienska ölen. Mina två favorit Italienare är på bilden. Chiara en tjej från Napoli som kom hit en sesong o var vetrinär här. Hon träffade trevliga Davide från Padova och bor till min stora lycka där nu. Så vi kan träffas då och då. Killen på bilden är Francesco han var förman här förut. Och är en av de snällaste personer jag vet. Han underhöll mig hela kvällen med underbart dråpliga historier om sina husdjur. Kaninen charlie 9 år, och hunden charlie som är en liten tsiutsi eller något sånt vet inte hur det stavas. På svenska stavas det i alla fall golvmopp. och sen har han två sköldpaddor även de kan hitta på massor enligt honom, kul var det i alla fall.Nu ska vi se om inte det blir lite mer bloggande, jag har i alla fal läst era bloggar kära bloggvänner för det vill jag inte missa..

fredag 18 september 2009

Auktionsdyring blir svensk..











Jag har haft fullt upp. Dels med sällskapet av min kompis. Men också förberedelserna inför aktionerna i Milano. Det innebar att jag jobbat sjudagarsvecka. Idag är första lediga dagen denna månad och jag är ledig imorgon och söndag också,lyxigt. Den här fina ettåringen såldes för bästa pris någonsin för en ettåring i Italien. Pappa är Andower hall och mamma Nonosense woman. Jag har haft bilder på honom förut i bloggen som fölunge. Jag har förlöst honom, faktum är att jag såg honom via ultraljud innan han ens föddes. Han såldes den 16 sep. nu på aktion i Milano. Meningen var att han skulle vara kvar hos oss och tävla och sedan bli avelshingst. Men eftersom det var Stig H Johansson som ropade in honom lätt Biasuzzi honom gå för 200 000 euro. Så han blir svensk min kelgris. Han är jättesnäll en trevlig häst. Han tycker om att visa upp sig och Showa. Så dagen efter auktionen när jag och Tony tog ut honom ställde han upp sig direkt.Det ska bli roligt att följa honom framöver. Jag är glad för jag vet han blir väl omhändertagen hos Stig H och får det bra i Sverige. Han heter Open mind bi . Ludde K köpte en annan häst för blygsamma 10 000 euro som heter Opitergium den är döpt efter en idrottare jag inte känner till antagligen en fotbollsspelare. Byfest i tio dagar nu igen, så imorgon när jag är ledig ska jag passa på att gå. Här kommer bilder på Open mind bi, den nya svensken..På första bilden är han femton minuter gammal, 25/2-2008..

onsdag 2 september 2009

Min lilla lella..

Hon har kommit hit från tränaren. Jag var med när hon föddes. Jag fick ta henne direkt från mamman när hon föddes eftersom mamman inte ville ha henne utan ville sparka ihjäl henne. Hon var bara två minuter gammal, jag bodde i stort sett i hennes box de första dygnen. Hon fick mjölk av mig till hon var fem månader gammal. Hon var så snäll och min ögonsten. Sen fick hon åka till bergen med de andra unghästarna i nästan ett år på bete. När hon kom hem som ett och ett halvt år var hon fortfarande snäll och rar och villig att göra allt jag begärde. Sen skickades hon till en sk.tränare och han har tydligen inte lyssnat på vad den typ av häst behöver som är som henne. Han har nog tyvärr försökt slå henne till att lyda. Nu har hon kommit hem och de säger hon är dumm. Hon vägrade följa med killarna som jobbar här när de skulle försöka ta henne till hagen. När jag kom följde hon med direkt. Det var en ledsen kluven och förvirrad häst som kom tillbaka. Hon har jättebra stamtavla, men de har bestämt sig för hon är galen som sin mamma. (som blev misshandlad innan hon kom hit så hon blev galen,jag kan leda henne o hantera henne lite efter fyra års morotsmutor)Mamman är inte galen bara illa hanterad . Nu så har det inte gått fullt så illa med lella.Hon heter egentligen Maruenge bi. Men jag låter dem tro det. Det innebär att min kompis som är här och jag ska vara med på en liten del. Kommer kunna köpa henne billigt.Och han kan hantera hästar och vet exakt vad denna lilla dam behöver. Tror ni jag är lycklig, nu vet jag hon kommer till Sverige om allt går i lås och får det bra.Hon är bara tre år så hon kommer antagligen ut på tävlingsbanan om ett år. Hon kommer behöva tid och att få lära sig att det är roligt att träna o springa. Hon har stammen och hon har utseendet. Hon har också viljan om man förstår att plocka fram den. Och med sin fina stamtavla med Indro park och sugarcane hanover och fontola på sin mammas sida och Toss out som pappa så är en karriär som fölsto att vänta sedan....

tisdag 1 september 2009

Bankfrustration..i Italien..


Jag har inte bloggat på ett litet tag. Dels har jag ju fått sällskap i stugan av min svenska kompis. Men sen har jag mycket jobb nu också. Över femtio ettåringar som ska polleras,lära gå i grimma och göras i ordning för aktionerna i Milano. De kom ner från bergen i Udine första augusti ett gäng tuffsiga små vildhästar. De har gått i flockar i enorma hagar sedan de skiljdes från sina mammor förra hösten. Nu efter lite träning att umgås och hanteras av mäniskor och ett rycktande så armarna värker av träningsvärk. Nu ser de ut som utställningshästar...Nog om detta och till dagens banktrubbel. Min kompis ska jobba här i två månader och de på kontoret sa han ska ha ett bankkonto att sätta in lönen på. Jag var ledig idag så jag skulle följa med honom och tolka. Först fick vi köa i mer en trettio minuter. Redan där började min vän att tröttna, fast jag varnat honom hur det går till. Bankkvinnan vi skulle till sprang också ut och parkerade om sin bil under tiden. Hon stod vist lite tokigt. Ja sedan var vi där. Och då blev det så att utan carta identita och vara skriven här fick han inte öppna bankkonto. Jag sa så en från ett annat land kan alltså inte öppna konto. Jo men då kostar det en säck med pengar svarade hon. Denna diskussion tog ganska lång tid. Ni fick en väldigt förkortad version av den. Ja sedan hadde han lite svenska kronor han ville växla till euro. Då lyckades även jag bli förvånad, man är ju ganska luttrad över hur det går till här. Vi fick ställa oss i kö igen till en annan bankkvinna. Och vi fick svaret de inte växlade in pengar utan att man hadde ett konto att sätta in dem på. Vi tjafsade ett litet tag om detta, för förra gången han var här för fyra år sedan gick det. Sedan fick han lämna över pengarna och för nästan hundra kronor så fick han pengarna insatta på mitt konto. Men då en liten varning som turist bör du inte försöka växla i bank utan du får gå till ett växlingskontor. Den här bilden är inte jag som tagit.Det är min kompis,behöver jag tilllägga han är en man. Han lånade min kamera när vi var i Jesolo och jag förstod inte först vad han tar bilder på men sen fick jag se..Ja se karlar..Men jag skrattade faktiskt tyckte det var komiskt...Men tänk om vi skulle börja ta bilder på "bulor" på badstranden undrar vad de sa då pojkarna?..Sen ska jag tillägga jag har följt er alla och läst era bloggar,det har jag hunnit och det vill jag inte missa..