Den store lille kämpen..

I måndags dog en legend coh en av mina hästkompisar. Hans namn var Sugarcane Hanover. Han har för alltid lämnat sina hovspår i travhistorien. Han vann massor av viktiga och minnesvärlda lopp. Många lopp kördes han av den norska legendariske kusken Gunnar Eggen. Gunnar Eggen säger han aldrig kört en bättre häst och han var en riktig fighter. Travexperter världen över är överens det värsta lopp som någonsin kört är ett lopp March of dimes som Sugarcane vann. Loppet var egentligen tänkt som en uppgörelse mellan Mack lobell och Napoletano och Orasie. De hadde aldrig mötts och man käbblade länderna emellan vem var den bästa hästen. Många trodde Mack lobell han var som en maskin och verkade oslagbar. Men i en oförglömlig slutspurt bar mal Sugarcane ner dem han låg bak i fältet och när han får körorder av Eggen tar han dem en efter en. Man hör hur publiken skriker som den värsta rock koncert..Sugarcane slog dem alla och sedan som avelshingst gjorde ha det igen. Han fick flera tusen föl och är den häst som är pappa till flest miljonärer i Sverige. Hans framgångsrikaste avkomma är Kramer boy. Mamma till Kramer boy det superfina stoet Traffic Jam har vi här på Stuteriet hon har fått tre helbröder till kramerboy med Sugar de är ganska unga än så vi har inte sett till dem så mycket på banan. I år har hon ett fint stoföl vid sidan efter Toss out. Av årets föl har vi bara en efter Sugar här ett fint hingstföl jag lägger ut bild på. Mamman heter Winkies vallentain och är syster till självaste supergill.

Det finns klipp på you tube med det loppet jag skrev om med sugarcane och mycket mer att läsa om hans karriär. Men nu till hur jag känner honom. Han var här när jag kom hit för fem år sedan. Han är en ganska liten häst men med stor personlighet. Jag är den som har hand om avelshingstarna och jag blev helt charmad av Sugar. Han var så rolig. När han skulle ut i Hagen skulle jag klia han på tungan och han ville också jag skulle leda hanom i den. Han brukade ofta stå och sno med tungan ute ur munnen. Det lustiga är att de han är pappa och morfar till gör likadant. Jag har döpt det till sugartunga. Ser man ett föl i hagen eller ett sto kan man i 99 procent av fallen ge sig den på att han är pappa eller morfar till dem. Jo sen när Sugar kom till hagen luffsade han ofta ut i sakta mak i hagen. Men han tittade om jag stod kvar och tittade på honom då ville han showa. Han drog i full speed genom hagen med svansen i vädret och kollade om jag fortfarande tittade då brukade han hoppa och stegra sig. Jag provade och kolla när jag gått bort en bit och gömt mig. Ingen show då , då lufsade han omkring och åt gräs eller rullade sig i någon lerpöl. Han hadde ett favoritställe han var på då det var varmt det var under grenarna på en gigantisk tårpil. Som avelshingst var han ett proffs.En riktig gigolo. Jag behövde bara ställa honom i gången där jag tvättar dem innan språnget så var han redo och stod och gnäggade och hoppade. Han behövde inte ens ett sto, han viste vad som gällde.Han var populär som avelshingst här i Italien. Sugarcane hadde svenska ägare Eriksund säteri och Bengt Larsson. Bengt var ner och hällsade på sin hingst ibland. Jag frågade Bengt en gång vad som skulle hända med Sugar om han dog här. Jag gillade inte tanken att han skulle brännas och kastas. Bengt sa då att dog han här skulle de ta hem honom och begrava honom på Eriksund. Förra året tyckte dock Bengt att Sugar förtjänade pension. Han hämtades hem till Eriksund. Jag fick raporter om hur han kände igen sin gamla skötare platsen och folket där. Han fick sin gammla hage och box. Han blev omskött på bästa sätt . Och Bengt sa att ville han skulle han få några ston att betäcka naturligt bara för hans höga nöjes skull. Men att nu var han pensionär och skulle ha det så bra det bara gick. Jag tycker det är underbart att det fins personer som Bengt Larsson som inte bara tänker på pengar. Rent krasst hadde ju Sugar inte mer att ge peniga mässigt när de tänkte pensionera honom. Men endå kostar de på resa från Italien och till Sverige av ren respekt och omtanke om denna fina häst. Han har ju betytt mycket också för Eriksunds framgångar. Så han har ju faktiskt förtjänat det också. Nu har de begravt min kompis på Eriksund och Sugar travar vidare på ängarna i himmlen.. Här kommer en bild från loppet jag skrev om samt en bild på Sugars sista föl här..

Det blev en bild från Sugars överlägsna seger i olympia travet också. Slutligen en stor eloge till Bengt Larsson O Eriksund säteri med personal för de är sådanna djurvänner och tagit hand om "MIN" Sockerpojke på bästa sätt. Om alla inom travet var som dem fans inga problem..Jag hadde planerat att besöka Sugar när jag kommer till Sverige i december. Men nu blir det inte så. Fast det känns bra han fick det slut han fick....