lördag 18 april 2009

Lite drama igår kväll..


Igår kväll cyklade jag till stallet vid tio på kvällen. Dels kände jag på mig en fölning var på gång. Men sen tycker jag det är skönt på kvällen sitta och lyssna på hästarnas tuggande och andra ljud och fågelsången och grodsången utanför. Alla blommdofter är också intensivare på kvällen. Luca var bortrest så jag viste jag skulle ta den här fölningen vilket som. Efter en timme börjar Gessy gå runt i boxen med svansen lyft ett tecken på att fölningen är på gång. Så jag satt mig och väntade ,det var hennes första föl. Hingsten Selfpossesed var fadern till fölet. Ja så gick vattnet och hon lade sig. Jag gick in och klippte av alarmet. Och luca ringde det är en..jag vet sa jag jag är i boxen hos henne nu. Ok ring när det är över sa han då. Allt var bra de små hovarna kom först jag öppnade fostersäcken och tog tag i skenbenen och hjälpte henne dra lite vid varje värk.Sedan kom nosen och resten precis som det skulle. Lite hårt sitter de alltid när det är första fölet. Fölet var framme och jag höll på att rensa nosen på fölet man drar med fingrarna på sidan om nosryggen och ner över näsborrarna för att få ut ev fostervatten. Då kom Monica. Vi konstaterade det var ett stort fint stoföl. Jag ville gå till andra stallet och kola in Oscar så han var ok. Så Monica stannade för att invänta placentan och att fölet skulle resa sig. Hon ringer ganska snart skärrad att jag måste komma för Gessy hostar upp saker slem som forsar ur näsan och verkar ha svårt att få luft.. Jag skyndar dit och Monica pratar med Fabio i telefon som säger vi måste göra en tractotomi om hon slutar andas. dvs. skära upp strupen. Hon andas men hostar slem ur både näsborrar och mun. Vi har en sond en slang vi för ner i Näsan ner i svalget ner i magsäcken och sen en pump och sköljer henne ,vi pumpar ner vatten ,sen med självtryck kommer det ut igen pluss det vi vill ha upp. Ganska snart avtar hostan och hon börjar bli normal. Men det stackars stoet är helt slut efter först förlossningen och sen detta. Vi börjar kolla vad det är som kommit upp. Det visar sig att när hon låg ner efter förlossningen hadde hon tuggat i sig halm och när hon fick en eftervärk satt i vrångstrupen. Jag var glad vi slapp skära upp strupen. Monica sa dock lite besviket hon hadde behövt få träna på att göra det. Jag sa inte på stackars Gessy hon kan praktisera på någon människa, det är i stort sett samma grej ett snitt över struphuvet.Ja så det blev ganska sent innan det blev sängen igår. Och idag fick jag höra jag ska jobba imorgon. min normalt lediga dag, Nicola är sjuk. Hadde inga speciella planer , jag är ledig på tisdag istället. Jag ska ta med kameran på min tur i morgon.

Bilden är från vårat hästparadis i utanför Udine. Det är enorma hagar där går våra unghästar,samt pensionärer och några tävlingshästar på semester..

fredag 17 april 2009

Jag blev så orolig..


Min lilla Oscar har haft sin otursdag idag i alla fall. Italienare tror ju fredag den sjuttonde är en otursdag. Imorse fick jag se hela lilla hästen var svälld på div. ställen. Vid mulen,ögonen,halsen bröstet och under magen. Jättesvullet och lite ansträngt att andas för det var svällt vid nosen. Jag gissar på han ätit något giftigt han reagerar på. Fabio var på väg ,vetrinären han kommer jämt på fredagar,onsdagar och måndagar nu under sesong och undersöker ston och kollar sjuka hästar. Han kollade Oscar och kom till samma slutsats som mig. Oscar fick dexadreson det är cortison med antibiotica. Och svullnaden har avtagit under dagen, och Fabio sa imorgon bitti är han nog helt bra igen..Dumma lilla häst, skrämma mig så...

På bilden DEN GAMLE OCH HAVET nej jag skojar. Det är min mamma som är i Jesolo första gången hon var hit och hällsade på. Det var i Maj så det var väll inte badväder men blöta fötterna måste man ju. Hon och min styvfar kommer snart hit igen, ett mycket efterlängtat besök. Det är så roligt att visa dem "mitt" Italien. Nu ska jag en sväng till stallet och titta till Oscar. Men också ett par ston som kan föla när som hällst..

onsdag 15 april 2009

Varning inget för kräsmagade


Här är en bild på en placenta /efterbörd som inte är ok. Den gula bubblan är en liten cysta. Det fans flera små cystor på denna placenta. Efter förlossningen kollar man igenom placentan så den är hel, om det är bitar kvar i stoet får man skölja henne annars kan hon få infektion i livmodern. Idetta fall med cystor får man vara uppmärksam på hur både moder och föl mår. Men som tur är mår fölet bra. Den andra bilden är chiquita hon har en tumör vid ögat. Den växer hela tiden och har förlamat en nerv i ansiktet så halva läppen hänger . Hon mår fortfarande bra men såsmåningom kommer hon inte kunna äta längre och då måste hon få somna in. Hon springer och mår hur bra som helst annars och hon har ett föl i magen som ska födas vilken dag som helst nu. Det blir hennes sista föl hon bär själv. De ska betäcka henne igen men göra en embyotransfer, för de tror inte hon klarar sig elva månader till. Hon klarar nog det här fölet till det ska avvänjas innan hon blir så hon måste avlivas. Jag visar detta för att ni ska se allt är inte bara roligt med det här jobbet. Men fördelarna väger helt klart över.

söndag 12 april 2009

Jag har jobbat i mitt tomatland..






















Eller det som ska bli tomatland. Jag var brevid de där ungstona som smiter ständigt. De var väldigt nyfikna och hängde in i min hörna med land och "hjälpte" till. Det är ett gäng pigga fröknar som är nyfikna på allt. De har ju kommit på hur de ska knäcka staketet så nu är det någon ute varje dag. Jag fick hjälpa Maritzio ta in en innan jag började med landet. Nu ska jag köpa lite ny jord och vända ner sen nåsta helg blir det tomatplantor,lite zucini,gurka och basilika. Eventuellt också paprika. Sen fick kaninerna komma ut i sommarburen. Jag såg en stor svart orm jag är inte ormrädd. Undrar om det finns giftormar här i Italien, jag får lite olika besked om det när jag frågat. Det här tror jag var en snok. De är bra de fångar råttor. En och annan groda ryker också med.På bilden där håsten har huvet inne i mitt land har jag tagit bort en planka normalt får de inte in skallen där. En till bild på Winkies walentine och fölet. Och det ensamma fölet på bilden är Veronicas föl som är så stor så han är ute dygnet runt i hagen med sin mamma och kompisarna nu. Det bakom plankorna på höger sida om unghästarna med gräs var mitt land innan jag grävde upp det. Sen lite blommor.

En föredetta deprimerad häst..




Första året jag var här så födde ett sto som heter Winkies walentine ett fint stoföl. Hon hadde problem med graviditeten så hon födde lite för tidigt, men fölet var fint. Men när de föds för tidigt kan man ge blodplasma för att stärka fölet och minska risken för infektioner. Så gjordes också denna gång. Fölet fick feber efter några dagar. Jag och min kompis Chiara som var vetrinär här då. Vi kämpade med detta föl. Hon fick dropp vilket innebar att jag fick vara hos henne många timmar varje dag i boxen. Ibland visade fölet tecken på att bli bättre men sen blev den dålig igen. Fölet var en underbar liten hästtjej. Hon var jätterar och en liten skådis. Når hon skulle ha sprutor spelade hon död, blev helt ledlös och slapp. Och så fort det var över blev hon normal igen. Trots hon var sjuk ville hon leka och gosa. När hon efter en månad dog grät jag och Chiara floder. Och jag svär på att Winkie förstod hon ropade efter sitt föl och fick ledsna ögon.Det visade sig att labbet där vi köpt blodplasman hadde fuskat. DE hadde tillstånd för att göra plasma från åtta hästar som var undersökta. Men de köpte billigt blod från öststaterna som var otestat och det var virus i det. Därför blev det lilla fölet sjukt och dog helt i onödan. 4 andra föl dog här i Italien och 3 på Irland. Hästägarna med Biasuzzi i spetsen såg till att de fick stänga det labbet för gott. Jag var väldigt bitter på dem de orsakade lidande pga. girighet. Hon har inte blivit gravid sedan dess och har alltid sett så ledsen ut hon hadde deprision. Men nu har det hänt. Hon blev gravid och igår kväll födde hon ett underbart litet hingstföl. Och hon har fått ett nytt ljus i ögonen igen och hon dyrkar sin unge. Hans pappa är Sugarcane Hanover och den här fina ungen blev Sugarcanes sista föl hos Biasuzzi han har ju åkt hem till Sverige. Jag saknar Sugar och är glad åt den här fina ungen. Den bästa påsköverraskningen jag kan tänka mig.Här kommer bilder..

fredag 10 april 2009

Påsk och Nino


Jag hadde en vän här i Italien som jag tyckte mycket om, en gammal man som hette Nino Marin. Han hadde hästar och enda in i det sista när han var långt över 80 år hadde han hästar hemma han själv skötte om. Han blev sjuk och opererades ,då fick hans hästar komma hit. Han kom inte mer än ut från sjukhuset förän han var här med säckar med morötter till hästarna. Han hadde en riktig värsting mercedes han körde själv. Sen kom den där sista sorgliga dagen jag såg honom. Han var för svag för att köra hit själv, hans dotter skjutsade. Men hit till hästarna skulle han. Jag var med honom till hans hästar och han klappade om dem så mycket så jag började inse han tog avsked. Och när han kramade och pussade mig och cecko adjö förstod jag att han också tog adjö av oss och att han viste det. En vecka senare var han död. Nu till påsk tänker jag mycket på honom, varje påsk kom han alltid med ett jättestort påskägg till mig. Jag tror inte Nino ville leva längre när han inte orkade ha sina hästar..Här är en bild på Ninos sista ägg till mig..Idag begravdes också 205 av dödsoffrena för jordbävningen här i Italien, och det var allmän sorgdag.

torsdag 9 april 2009

Skenande ambulans..


Det är inte så farligt som det låter. De har en gammal ambulans som tjänstgör som dyngbil. Den är som en liten lastbil. Någon hadde inte dragit i handbromsen så den rullade in i stalldörren och gjorde en stor bula. Vi har en hage där det går nio ettåriga ston. De är på rymmen nästan varje dag nu. De kommer ju inte någon annanstans än inne på gården. Men den är stor. Så vi får fånga in dem. De är hopplösa när de kommer på hur de ska rymma. här är det två som klämmer av brädorna i staketet genom att pressa baken emot. Och de har skoj när de springer runt och får fart på alla hästarna i de andra hagarna. Småkillarna de ettåriga hingstarna har vi åtta i en hage de har aldrig rymt de har liksom inte kommit på att det går att göra det. (vi har 86 till ettåringar, men de är i bergen på bete, de här är de senast födda) .

Sen ikväll var vi hem till Franco. En arbetskamrat som är sjuk. Han har opererat sig några gånger nu för bla. brock i magen. När han är frisk kör han traktor på gården. Kör hö ,hämtar halm osv. Franco bjöd på hemgjord salami som var jättegott och eget vin ägg mm. Tony var inte med för han skulle till tandläkaren och nicola hadde något annat ärende. Nu ska jag lägga mig för det blir nog upp och förlösa minst två ston i natt.