Franco

Imorse dog en arbetskamrat till mig,Franco. Han har varit borta från jobbet sedan i vintras och opererats för brock. Sen magrade han ur. För två veckor sedan så skjutsade Francos fru hit Franco, han var mager i ansiktet och han hadde jättesvag röst. Jag kände knappt igen Franco,han som brukade köra runt på traktorn och sjunga opera så det ekade i hela veneto..Franco var glad i vin. Sen brukade han ha små kalas här. Han köpte bröd och mortadella och proussitoo (stavningen jag vet)sen hadde han hemodlat vin och bjöd på. Han tyckte det var ok att dricka om man åt bröd..Så det blev en del bröd..När han var här sist kände jag detta var ett avsked.Franco var också stolt över sin egentillverkade salami. Han hadde gris som slaktades när den låg i trehundrakilosklassen..Han tyckte om att berätta små historier som var sådär halvsanna. Och gillade skvaller.Det kunde vara roligt om man tog dem med en nypa salt.Det var också han som lärde mig mina första Italienska svordommar..Den där fula speciellt då gud-gris..När jag sa det sa han jag skulle säga zio istället för dio .Zio är farbror och dio är gud.Jag som var tjej fick inte svära så fult.Nu är han nog däruppe och skålar med Nino Marin och berättar historier..