Nu gråter de..

Idag separerade vi de sista fem fölen från sina mammor. Jag tycker så synd om dem, de "gråter" i en eller två dagar efter sina mammor. De står och kollar om inte mamman ska komma tillbaka och ropar. Som tur är har de ju sina små olyckskompisar brevid så de är inte ensamma. Sen är jag där och tröstar. Det är lätt att knyta band med dem, de har ju behov av kontakt och närhet. Jag känner mig grymm när jag är med om detta, men det är naturens gång. Stona stöter ju själva omkring den här tiden bort sina föl och det är ju endå värre när mamma plötsligt börjar bita och sparka..Stackars små, tur de glömmer fort. Sen har stona nya små föl i magen de behöver sin energi till... Jag börjar så smått plocka ihop det jag ska packa, och konstaterar det behövs ett geni för att få plats med detta samt att få det att hålla bagagevikten. Min chafför till flygplatsen Tony har gjort illa foten så troligtvis så blir det Maritzio som skjutsar istället. Jag var bort en sväng till handelsboden och tanterna , jag fick en julklapp av dem, en julduk. De är så söta. Nu ska jag lägga mig för jag ska jobba imorgon..

Italienska julkakor

paneton

Tomtarna

tomtar på byn

Maten

Lite av kockarnas mat

Mina söndagskockar

På söndagar brukar jag ta helt ledigt, även från att laga mat. Jag åker in till byn till två kockar och köper något färdiglagat. De har alltid en massa hemlagade goda rätter. Det kan vara svårt att välja. Jag fastande för griskött kokt i mjölk och kryddor och ugsbakad potatis. Det var gott mört och smakade lite anorlunda än vad man är van vid. Jag tog lite kort där, då kom den andra från köket och ville också vara med. Jag stötte på tre tomtar utanför de gav mig en present, en glaskanna..Jo jag frågade kocken vad han ansåg var typisk Italiensk julmat. Han svarade capone kastrerad tupp. Sen ska det ju vara julkakan panneton coh proseccovin. Ett godis som äts till jul är torrone en sorts som liknar mjuk fransk nougot med olika fyllningar som sukater och nötter tex.

comenda,chefen är död..

Gioseppi Biasuzzi dog i söndags. Enligt platschefen här Luca så var det något med lungorna han fick inte luft sa han. Men han har varit frisk tills dess. Det är inte länge sedan han var här och han körde bil själv trotts han var över åttio år. Han var en av de rikaste personerna i Italien. Det här med hästar, trots då detta är en av italiens största och bästa stuterier, var bara en hobby. Förmögenheten grundades med gruvindustri. de har intressen i vägarbeten kemisk industri ,turistbranschen och fastigheter och mycket mera. Som Italiensk arbetsgivare har han varit bra. Lönen kommer när den ska, all försäkringar och skatten är betald. Och var vi på aktion till ex . så fick vi alltid en bonus på ett par tusen i dricks. Förutom då övertidsersättning och bo på bra hotel samt riktiga lyxmiddagar. Jag vet ett annat stort stuteri där fick personalen bo i en gammal husvagn. lite skilnad mot mitt enkelrum på fyrstjärnigt hotell. Nu händer inget på ett bra tag förän dödsboskiftet ägt rum. Sedan driver antagligen sonen detta vidare, det tror i alla fall platschefen här. En bild på chefen...

Till Rut

Här är Rut bi..