Ett vintips..

Jag är kräsen då det gäller vin. Den här tiden är den tiden man dricker det vinet som kallas novello, det är nytt vin. Enligt Tony görs det också lite anorlunda än det som ska lagras, det vet jag inget om. Det här vinet är från regionen jag bor i Veneto. Alla vinexperter hävdar det inte är något vindistrikt direkt, men jag har fått mycket gott vin härifrån. Speciellt bra o känt är prosecon det vita vinet som är lite lätt mouserande...Men nu till det här vinet jag sitter och smuttar på nu.Det är köpt på butikskedjan sma så det finns nog i stora delar av Italien. Vinet heter Colle dei cipressi ,novello 2009..Köp det om ni hittar . Det är fruktigt doftar gott och inte surt utan mjukt med en aningen strävhet men det är lite.Sen lite lite pärlande ..Ja jag har smuttat i mig fyra glas ikväll och det är inte vanligt , det brukar bli ett glas högst till maten. Jag kan tänka mig det passar till de flesta rätter och är även ett gott snackvin. jag minns inte riktigt vad det kostade jag tror det var kring 4 euro inte mer i alla fall.

Hästeriet går bra, jag är så glad för jag har jobbat i veckor med ett sto som har haft en kronisk skada på ett bakben.Hon hadde ont hadde svårt att resa sig och haltade . Jag övertalade chefen att få prova min metod med ett linement en kur antiinflamatoriskt men framförallt massage. Nu reser hon sig obehindrat har inte ont och går obehindrat . hon kommer antagligen kunna springa om hon vill också.Hon tävlar inte längre utan är avelsto, men jag vill hon ska må bra endå. Och de har inte förstått att vara så noga med de för avel. De behöver ju inte springa. Men jag har förklarat för dem att risken för abort ökar om de har ont. Då blev det helt plötsligt väldigt intresant att kurera dem. Jag är i alla fall nöjd när hästarna mår bra.

Nu är det inte så de struntar i hästarna här, men de verkar tro om det inte går att operera så är det inget man kan göra.För de kostar på att operera för att hjälpa hästarna. Men ibland säger vetrinären det går inte operera ja då tror de att det inte går att göra något. Ett litet förtydligande bara ,så ni inte tror de låter hästarna plågas. På bilden är en rad med de avvanda fölen. De står och väntar på sin tur att bli gullade. Ja ni läste rätt. Jag ska vänja fölen med att bli hanterade och då går jag helt enkelt in till varje föl och klappar och kliar det. De kan vara lite rädda först, men sen står de och ropar efter mig när jag kommer..Det är en jätterolig del av jobbet..

Den store lille kämpen..

I måndags dog en legend coh en av mina hästkompisar. Hans namn var Sugarcane Hanover. Han har för alltid lämnat sina hovspår i travhistorien. Han vann massor av viktiga och minnesvärlda lopp. Många lopp kördes han av den norska legendariske kusken Gunnar Eggen. Gunnar Eggen säger han aldrig kört en bättre häst och han var en riktig fighter. Travexperter världen över är överens det värsta lopp som någonsin kört är ett lopp March of dimes som Sugarcane vann. Loppet var egentligen tänkt som en uppgörelse mellan Mack lobell och Napoletano och Orasie. De hadde aldrig mötts och man käbblade länderna emellan vem var den bästa hästen. Många trodde Mack lobell han var som en maskin och verkade oslagbar. Men i en oförglömlig slutspurt bar mal Sugarcane ner dem han låg bak i fältet och när han får körorder av Eggen tar han dem en efter en. Man hör hur publiken skriker som den värsta rock koncert..Sugarcane slog dem alla och sedan som avelshingst gjorde ha det igen. Han fick flera tusen föl och är den häst som är pappa till flest miljonärer i Sverige. Hans framgångsrikaste avkomma är Kramer boy. Mamma till Kramer boy det superfina stoet Traffic Jam har vi här på Stuteriet hon har fått tre helbröder till kramerboy med Sugar de är ganska unga än så vi har inte sett till dem så mycket på banan. I år har hon ett fint stoföl vid sidan efter Toss out. Av årets föl har vi bara en efter Sugar här ett fint hingstföl jag lägger ut bild på. Mamman heter Winkies vallentain och är syster till självaste supergill.

Det finns klipp på you tube med det loppet jag skrev om med sugarcane och mycket mer att läsa om hans karriär. Men nu till hur jag känner honom. Han var här när jag kom hit för fem år sedan. Han är en ganska liten häst men med stor personlighet. Jag är den som har hand om avelshingstarna och jag blev helt charmad av Sugar. Han var så rolig. När han skulle ut i Hagen skulle jag klia han på tungan och han ville också jag skulle leda hanom i den. Han brukade ofta stå och sno med tungan ute ur munnen. Det lustiga är att de han är pappa och morfar till gör likadant. Jag har döpt det till sugartunga. Ser man ett föl i hagen eller ett sto kan man i 99 procent av fallen ge sig den på att han är pappa eller morfar till dem. Jo sen när Sugar kom till hagen luffsade han ofta ut i sakta mak i hagen. Men han tittade om jag stod kvar och tittade på honom då ville han showa. Han drog i full speed genom hagen med svansen i vädret och kollade om jag fortfarande tittade då brukade han hoppa och stegra sig. Jag provade och kolla när jag gått bort en bit och gömt mig. Ingen show då , då lufsade han omkring och åt gräs eller rullade sig i någon lerpöl. Han hadde ett favoritställe han var på då det var varmt det var under grenarna på en gigantisk tårpil. Som avelshingst var han ett proffs.En riktig gigolo. Jag behövde bara ställa honom i gången där jag tvättar dem innan språnget så var han redo och stod och gnäggade och hoppade. Han behövde inte ens ett sto, han viste vad som gällde.Han var populär som avelshingst här i Italien. Sugarcane hadde svenska ägare Eriksund säteri och Bengt Larsson. Bengt var ner och hällsade på sin hingst ibland. Jag frågade Bengt en gång vad som skulle hända med Sugar om han dog här. Jag gillade inte tanken att han skulle brännas och kastas. Bengt sa då att dog han här skulle de ta hem honom och begrava honom på Eriksund. Förra året tyckte dock Bengt att Sugar förtjänade pension. Han hämtades hem till Eriksund. Jag fick raporter om hur han kände igen sin gamla skötare platsen och folket där. Han fick sin gammla hage och box. Han blev omskött på bästa sätt . Och Bengt sa att ville han skulle han få några ston att betäcka naturligt bara för hans höga nöjes skull. Men att nu var han pensionär och skulle ha det så bra det bara gick. Jag tycker det är underbart att det fins personer som Bengt Larsson som inte bara tänker på pengar. Rent krasst hadde ju Sugar inte mer att ge peniga mässigt när de tänkte pensionera honom. Men endå kostar de på resa från Italien och till Sverige av ren respekt och omtanke om denna fina häst. Han har ju betytt mycket också för Eriksunds framgångar. Så han har ju faktiskt förtjänat det också. Nu har de begravt min kompis på Eriksund och Sugar travar vidare på ängarna i himmlen.. Här kommer en bild från loppet jag skrev om samt en bild på Sugars sista föl här..

Det blev en bild från Sugars överlägsna seger i olympia travet också. Slutligen en stor eloge till Bengt Larsson O Eriksund säteri med personal för de är sådanna djurvänner och tagit hand om "MIN" Sockerpojke på bästa sätt. Om alla inom travet var som dem fans inga problem..Jag hadde planerat att besöka Sugar när jag kommer till Sverige i december. Men nu blir det inte så. Fast det känns bra han fick det slut han fick....